Recept
Det går att använda njuren till matlagning också!
Här kommer ett recept!
400 g kalvnjure i mjölk
6 6 cl svensk snaps, t ex Skåne
1 1 st gul lök
3 3 dl grädde
saft och skal av 1 citron
1 1 dl vitt vin
mandel
Nu kommer det mycket information om njursten.
Nu kommer mycket fakta om sjukdomen Njursten!
Orsak till njursten!
Urinen innehåller olika salter. Om koncentrationen av salt blir för hög, till exempel om man druckit för lite, kan det bildas kristaller. De kan sedan växa till och bilda så kallade njurstenar. Om stenarna är riktigt små spolas de ut med urinen och ger inga besvär. Är stenarna däremot större kan de fastna i urinledaren och stoppa urinflödet. Om hindret finns kvar kan inte urinen passera. Då blir njurbäckenet, som är urinledarens första del, snart utspänt. Trycket ökar i njuren och det börjar göra ont. Tryckökningen kan skada njuren, speciellt om man samtidigt har en urinvägsinfektion. Varannan person som har haft njursten får en ny sten inom tio år.
Vanliga symtom vid njursten:
- Man får en stark smärta som känns värst i sidan eller ryggen på den sida där stenen sitter. Smärtan kan stråla ner mot underlivet eller ljumsken.
- Smärtan brukar vara skärande men den kan också vara dov.
- Man känner sig uppblåst i magen.
Om man känner symtom igen!
Har man haft njurstensbesvär tidigare och känner igen symtomen kan man pröva att själv lindra besvären med receptfri smärtstillande medicin. Om inte det hjälper kan man behöva starkare smärtstillande läkemedel. Det vanligaste är att man får så kallad stötvågsbehandling som finns på vissa sjukhus. Det innebär att stenen krossas med hjälp av en apparat som avger tryckvågor. Efter det kan man oftast kissa ut flisorna. Små stenar, mindre än fem millimeter, kommer ofta ut av sig själv efter en tid då man kissar. Om stenen är för stor eller inte går att krossa måste den opereras bort med någon form av titthålsoperation.
Om man får njurstenssmärta ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning. Om man samtidigt har feber är det mycket viktigt att omedelbart söka vård på närmaste sjukhusakutmottagning. Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd.
Åldrar när njursten är vanligt.
Njursten är vanligast i åldern 20-50 år och drabbar oftare män än kvinnor. Var femte till var tionde man får sjukdomen någon gång under livet. Om man har vissa ärftliga rubbningar i ämnesomsättningen kan man lättare få njursten.
Början av sjukdomen.
I början är njurstenarna små som sandkorn och följer lätt med urinen ut ur kroppen. Större stenar kan fastna, antingen i njurbäckenet eller i urinledarna. Stenarna kan bli flera centimeter stora och fylla hela njurbäckenet. När det vanliga flödet av urin från njurarna hindras av en eller flera stenar blir njurbäckenet utspänt. Då gör det ont, eftersom njurarna omges av en stram kapsel som inte ger med sig. Njuren kan så småningom sluta fungera på grund av att vävnaden inte tål att utsättas för högt tryck under någon längre tid. Även urinledaren före den stoppande stenen blir utspänd. Sammandragningar i urinledarens väggar försöker pressa urinen vidare, men när det inte går kan man också få ont.
Läkarna gör detta om du kommer till dem med njursten!
Hos läkaren får man berätta om sina besvär, hur länge man har haft dem och hur det känns. Det är viktigt att beskriva besvären så utförligt som möjligt. Läkaren undersöker även magen genom att känna och lyssna på den. Om läkaren slår lätt med sin knutna näve där njurarna ligger brukar man vara mycket öm på den sida där njurstenen finns. Man får lämna ett blodprov som visar hur njurarna fungerar och hur mycket kalcium som finns i blodet och urinen. Det finns inget blodprov som specifikt visar att man har njursten. För att bekräfta misstanken att det rör sig om njursten blir man röntgad. Man undersöks med datoriserad skiktröntgen, så kallad datortomografi. Undersökningen visar om det finns några stenar. Man kan även få gå igenom en kontraströntgen, så kallad urografi. Undersökningen visar både om det finns stenar och om njuren har tagit någon skada av dem. Läs mer i 1177.se om datortomografi. Länk finns i kapitlet Fördjupning och länkar.
Risk för att en sjukdom orsakar en annan.
Svår smärta utan uppenbar, naturlig förklaring och som inte går över av sig själv ska alltid tas på allvar. Ofta brukar man kunna kissa ut mindre stenar utan att de fastnar. Njuren tar då ingen skada. Större stenar fastnar lättare, vilket kan leda till att njuren skadas om urinflödet blockeras under två, tre veckor. Risken för bestående njurskador ökar om man har en urinvägsinfektion samtidigt. Allvarliga komplikationer Om man har njurstenssmärta och dessutom får feber kan det tyda på att man har fått en avstängd njurbäckeninflammation, så kallad pyelonefrit. En infektion i njurbäckenet som stängs inne på grund av att en sten i urinledaren hindrar avflödet av urin är ett livshotande tillstånd. Det kräver att man vårdas på sjukhus och bland annat får behandling med antibiotika. Eftersom avflödet av urin från njuren hindras spänns njuren ut av den ansamlade urinen och det ökade trycket leder till att njurvävnaden skadas. Det ökade urintrycket leder till att bakterier pressas in i blodbanan med blodförgiftning som resultat. Njuren måste avlastas genom att det skapas en annan väg för urinen att lämna njuren. Man kan få något som kallas en nefropyelostomi, vilket innebär att en tunn plastslang förs in genom huden på ryggen och placeras i njurbäckenet för att leda ut urinen.
I första hand...
Njurstensbesvär behandlas i första hand med smärtstillande läkemedel, antingen som stolpiller eller spruta. Ofta används inflammationshämmande läkemedel ur den grupp som kallas cox-hämmare, även kallade NSAID, till exempel Diklofenak eller Voltaren. Ibland behövs starkare, morfinliknande mediciner. Om man inte blir smärtfri trots behandlingen får man läggas in på sjukhus. Om man dessutom har fått en infektion i njuren får man antibiotika. Efter en tid brukar man bli kallad till sin läkare för en uppföljande kontroll. Vid detta läkarbesök får man lämna urinprov och göra ett njurfunktionsprov. Dessutom tar läkaren ställning till om det behövs ytterligare röntgenundersökningar.
Behandlingar
Om njurstenen är stor måste den tas bort. Den vanligaste behandlingen innebär att stenen krossas med hjälp av stötvågsbehandling, så kallad ESVL. Apparaturen som används vid stenkrossningen finns inte vid alla sjukhus och man kan därför behöva en remiss till ett större sjukhus. För att hitta stenen används röntgen eller ultraljud. Själva behandlingen med stötvågor tar högst en halvtimme och gör oftast inte särskilt ont. Man brukar alltid få lite smärtlindrande och lugnande medicin före behandlingen. Efteråt får man kissa ut de krossade stenflisorna. Det kan göra ganska ont och man kan då få smärtlindrande medicin. Behandlingen görs polikliniskt, vilket innebär att man får åka hem samma dag.
Risk att få det igen finns..
Ungefär hälften av alla som har haft njursten drabbas igen inom tio år. För att förebygga njurstenar bör man dricka mycket vätska, minst två liter per dygn. Då blir urinen mer utspädd och risken för att kristaller bildas minskar. Man kan också få läkemedelsbehandling i förebyggande syfte efter undersökning av en specialist.
